Göteborgs politiker har beslutat att föräldralediga får lämna sina barn på förskolan i upp till 30 timmar i veckan i stället för 15. En förskolemedarbetare menar i en insändare att beslutet gör det svårare att ge barnen tillräcklig uppmärksamhet.
Göteborgs politiker har beslutat att föräldralediga nu får lämna sina barn på förskolan i 30 timmar i stället för 15. Beslutet innebär att barnen kan vistas på förskolan under längre tid även när en förälder är hemma på ledighet, och det är just den utökningen som en förskolemedarbetare nu kritiserar i en insändare i Göteborgs-Posten.
Enligt skribenten innebär fler timmar på förskolan att barngrupperna blir större under längre delar av dagen, samtidigt som bemanningen inte alltid räcker till. Hon beskriver att personalen ofta tvingas prioritera det mest akuta, som måltider, blöjbyten och tillsyn. Det gör att utrymmet för lek, läsning och samtal med barnen minskar. I en verksamhet där en stor del av lärandet sker i det dagliga mötet mellan barn och vuxna, menar hon att det får konsekvenser för kvaliteten på vistelsen.
Skribenten lyfter också fram ett mer känsligt problem. Hon uppger att förskolan i praktiken ofta tvingas sätta barnen framför en skärm för att personalen ska hinna med det övriga arbetet. Enligt henne är det inte ett pedagogiskt val utan en följd av en pressad situation, där skärmtid används som en tillfällig lösning när det saknas tid och personal för andra aktiviteter. Hon understryker att det är en vardag som personalen själv har att hantera, och att den inte syns i besluten som fattas på politisk nivå.
Insändaren väcker frågor om hur den utökade rätten påverkar verksamheten i stort. Den beskriver en bild av förskolor där resurserna inte har följt med i förändringen, något som enligt skribenten drabbar både barn och personal. Hon efterlyser en diskussion om vad som krävs för att förskolan ska kunna erbjuda en god miljö för alla barn när antalet vistelsetimmar ökar, och hon pekar på att kraven på personalen växer samtidigt som förutsättningarna i många fall är oförändrade.
Den som läser insändaren får en bild av ett dilemma som sällan syns i den politiska debatten: å ena sidan kommunens ambition att ge familjer större möjlighet till förskola, å andra sidan verksamhetens möjligheter att ge varje barn tillräcklig uppmärksamhet. Insändaren ger ingen tydlig bild av hur utvecklingen har sett ut över tid, och skribenten redovisar inga egna siffror för hur många barn eller hur många personalmedlemmar som berörs av förändringen.
Det går inte heller att utläsa av insändaren vilka ekonomiska beräkningar eller bemanningsplaner som låg bakom beslutet. Ingen företrädare för kommunen eller förskoleförvaltningen kommenterar i underlaget hur man planerar att möta de förhållanden som skribenten beskriver. Frågan om hur utökningen ska finansieras och bemannas är därmed obesvarad i det material som ligger till grund för artikeln.
2
