Konstnären Otobong Nkanga, känd från Tate St Ives och Musée d'art moderne i Paris, visar nya verk på en konsthall. Utställningen undersöker om miljöförstöring kan vara vacker och dyker ned till havets botten.
Konstnären Otobong Nkanga har ställt ut på några av världens mest ansedda konstinstitutioner, däribland Musée d’art moderne i Paris och Tate St Ives i England. Nu visas hennes verk på en konsthall, där hon i den nya utställningen riktar blicken mot havet och frågar om miljöförstöring kan vara vacker.
Nkangas konstnärskap kretsar kring naturens resurser, utvinning och människans påverkan på miljön. I tidigare verk har hon undersökt hur råvaror som mineraler och olja formar både landskap och maktförhållanden. Den nya utställningen fördjupar sig i havets ekosystem och de skador som mänsklig aktivitet orsakar där.
Utställningen på konsthallen innebär att Nkangas verk visas i en svensk kontext. Hon har tidigare gjort performance på hemmaplan i Antwerpen, bland annat verket «From Where I Stand: Glimmer» från 2015. Hennes konst har beskrivits som poetisk och samtidigt djupt politisk, där hon väver samman frågor om ekologi, kolonialism och ekonomiska system.
Frågan om miljöförstöring kan vara vacker är central för utställningen. Nkanga utforskar hur det skadade och det sköna kan samexistera, och hur konsten kan synliggöra det som annars är osynligt under havsytan. Genom att dyka ned till havets botten riktar hon uppmärksamheten mot de processer som pågår långt under vattenytan, ofta utanför människans omedelbara blickfång.
Utställningen väntas locka både en konstintresserad publik och dem som följer samtidskonstens behandling av klimat- och miljöfrågor. Nkangas internationella renommé gör att utställningen också kan ses som ett led i konsthallens arbete med att visa internationellt erkända samtidskonstnärer.
Otobong Nkanga är född i Nigeria och verksam i Antwerpen. Hennes verk har visats i en rad länder och hon har uppmärksammats för sin förmåga att förena estetik med ekologisk och politisk kritik. Den nya utställningen på konsthallen fortsätter detta spår och ställer frågor om vad som händer när naturen skadas och vad konsten kan göra för att synliggöra det.
2
