Kritikern Leif Zern skriver om hur antikens dramatik och orakelsvar fortfarande kan gestaltas på scen, med anledning av att Anne Carson tilldelats Nobelpriset i litteratur.
Antikens dramatik och dess orakelsvar fortsätter att vara en levande kraft i samtidens teater, skriver kritikern Leif Zern i en essä med anledning av att Anne Carson har tilldelats Nobelpriset i litteratur. Frågan han ställer är vilken teater som i dag förmår hålla liv i de frågor och svar som formades för över två tusen år sedan.
Anne Carson, årets Nobelpristagare i litteratur, är känd för att i sin poesi och sina essäer återvända till grekiska myter och antika texter. Hennes författarskap rör sig mellan översättning, fragment och omdiktning av verk som Sapfo och Euripides. Att hon nu får Nobelpriset sätter ljuset på hur antiken ständigt aktualiseras i samtida konst och litteratur.
Leif Zern, en av Sveriges mest erfarna teaterkritiker, resonerar i sin text kring vad det är som gör att vissa antika verk fortfarande talar till en modern publik medan andra förlorar sin kraft. Han pekar på att det inte handlar om att återupprepa formen, utan om att hitta en scenisk gestaltning som gör de gamla frågorna närvarande här och nu.
Orakelsvaren, som i antikens tragedier ofta driver handlingen framåt, är enligt Zern ett exempel på hur ödet och människans val ställs mot varandra. Dessa teman är fortfarande centrala i samtida dramatik och samhällsdebatt. Frågan om vilken teater som kan förmedla dem är därför inte bara en konstnärlig utan också en existentiell fråga.
Zern lyfter fram att flera svenska scener under de senaste åren har satt upp antika dramer, ofta i nyskrivna bearbetningar. Det visar att intresset för antiken inte är en historisk parentes utan en pågående dialog mellan dåtid och nutid. Han efterlyser en teater som vågar ställa de stora frågorna utan att förenkla dem.
Anne Carsons Nobelpris kan ses som ett erkännande av just detta slags konstnärliga arbete, där antika texter inte bevaras som museiföremål utan omformas till något som angår oss i dag. Hennes författarskap har haft stort inflytande på både poesi och teater, och hennes översättningar av antika dramer har spelats på scener internationellt.
För svensk teater och svenska teaterbesökare innebär uppmärksamheten kring Carson och Zerns essä en påminnelse om att antikens frågor inte är avslutade. De handlar om makt, rättvisa, kärlek och död — ämnen som varje ny generation måste förhålla sig till. Vilken teater som håller dem levande är en fråga som varje scen måste besvara.
2
