Kristi-Helene Engeberg och Leo Magnus de la Nuez spelar kärleksparet i uppsättningen av Nobelpristagaren Jon Fosses «Min kära». Recensenten ser en föreställning som gör författaren rättvisa.
Jon Fosse, som tilldelades Nobelpriset i litteratur 2023, är en av Norges mest spelade dramatiker. Hans pjäser kännetecknas av ett sparsmakat språk, långa pauser och en nästan musikalisk rytm. I «Min kära» står kärleken och dess komplikationer i centrum, och uppsättningen beskrivs som en föreställning som lyckas förmedla Fosses särprägel utan att göra avkall på närvaron.
På scenen finns Kristi-Helene Engeberg och Leo Magnus de la Nuez, som gestaltar ett kärlekspar. Deras samspel bär föreställningen och gör att Fosses text känns levande och angelägen. Recensionen lyfter fram hur de två skådespelarna hanterar den trassliga kärleken — en kärlek som varken är enkel eller entydig, utan fylld av tvekan, upprepningar och tysta avbrott.
Fosse är känd för att skriva fram existentiella teman med få medel. I «Min kära» blir detta tydligt: relationen mellan de två personerna rymmer både närhet och avstånd, och dialogen är ofta lika mycket i det som inte sägs som i orden. Uppsättningen förmår enligt recensenten att göra Nobelpristagaren rättvisa genom att låta textens rytm och underliggande spänning styra, snarare än att fylla ut med yttre effekter.
Det är en föreställning som kräver tålamod av sin publik. Fosses dramatik är inte tillrättalagd, och «Min kära» är inget undantag. Men just genom att låta kärleken vara trasslig och ofullständig blir den igenkännbar. Recensenten framhåller att Engeberg och de la Nuez lyckas förmedla den värme och sårbarhet som finns i pjäsen, och att deras närvaro på scenen gör att texten öppnar sig på ett sätt som gör Fosse rättvisa.
För den svenska publiken är uppsättningen ett tillfälle att möta en av samtidens mest uppmärksammade författare i en form där hans säregna stil får ta plats. Att «Min kära» beskrivs som kärlekstrasslig är ingen invändning, utan snarare en beskrivning av det som gör Fosses författarskap så verkningsfullt: kärleken är sällan enkel, och det är just i det komplicerade som dramatiken hittar sin kraft.
2
