Oksana Chitiova möter Vadym, som släpptes ur rysk fångenskap den 19 augusti. Han togs tillfånga samtidigt som Oksanas make, som fortfarande är försvunnen.

DN - Frisläppte krigsfången: ”Jag kan inte tro att det är sant” · Manual upload

Oksana Chitiova har återförenats med Vadym, en ukrainsk soldat som släpptes ur rysk fångenskap den 19 augusti. De två togs tillfånga vid samma tillfälle, men medan Vadym nu är fri är Oksanas make fortfarande försvunnen. Mötet, som ägde rum i Ukraina, beskrevs av Oksana som overkligt.

”Jag kan inte tro att det är sant”, säger hon i samband med återföreningen. För henne innebär Vadyms frigivning både glädje och en påminnelse om det som fortfarande är ovisst. Hennes make är en av de många ukrainska soldater som fortfarande saknas efter att ha hamnat i rysk fångenskap.

Vadym är en av de soldater som frisläppts genom ett fångutbyte mellan Ukraina och Ryssland. Utbytena har skett vid flera tillfällen under kriget och är resultatet av förhandlingar där båda sidor överlämnat listor över soldater som ska återvända. För de anhöriga som väntar är varje frigivning en konkret bekräftelse på att deras närstående lever, men för dem vars familjemedlemmar inte finns med på listorna fortsätter ovissheten.

Oksana har under lång tid levt med den dubbla känslan av hopp och oro. Att se Vadym återvända ger henne en påminnelse om att frigivningar faktiskt sker, men också en smärtsam bild av att hennes egen make ännu inte är hemma. Hon beskriver väntan som en pågående kamp där varje dag utan besked förstärker oron.

Bakgrunden till fångenskapen är den ryska invasionen av Ukraina, som inleddes i februari 2022. Sedan dess har tusentals ukrainska soldater tagits tillfånga, och många av dem har hållits under svåra förhållanden. Frågan om krigsfångar har blivit en central del av krigets humanitära konsekvenser, och anhöriga har vid flera tillfällen demonstrerat för att få mer information om de försvunna.

Ukrainska myndigheter har arbetat med att dokumentera fall av försvunna och tillfångatagna soldater. Samordningen sker genom särskilda enheter som samlar in uppgifter från anhöriga, militära förband och internationella organisationer. Syftet är att skapa en så komplett bild som möjligt av vilka som befinner sig i rysk fångenskap och vilka som fortfarande är försvunna.

Internationella organisationer har upprepade gånger krävt att Ryssland ska ge tillgång till de ukrainska krigsfångarna och redovisa deras status. Enligt Genèvekonventionerna ska krigsfångar behandlas humant och skyddas mot våld, hot och kränkande behandling. Flera rapporter har dock pekat på att ukrainska fångar utsatts för tortyr och andra övergrepp under sin tid i rysk fångenskap.

För Oksana är mötet med Vadym en stund av lättnad, men också en påminnelse om att hennes egen historia ännu inte har fått ett slut. Hon säger att hon fortsätter att hoppas på att hennes make ska återvända, och att varje frigivning ger henne ny kraft att kämpa vidare. Samtidigt är hon medveten om att vägen till ett svar kan vara lång.

Frigivningen av Vadym är en av många som skett under kriget, men varje enskilt fall bär på en personlig historia av väntan och förlust. För de anhöriga som fortfarande väntar på besked är varje återförening en påminnelse om vad som står på spel. Oksanas berättelse speglar den verklighet som många ukrainska familjer lever i sedan invasionen inleddes.

Myndigheterna i Ukraina uppmanar anhöriga till försvunna soldater att fortsätta lämna in uppgifter och att hålla kontakten med de officiella kanalerna. Informationen som samlas in används både för att driva frågan i internationella forum och för att förbereda kommande fångutbyten. För Oksana och andra i hennes situation är det enda sättet att hålla hoppet vid liv.