Kommenderingschefen Henrik Dahlström redogjorde den 16 maj 2025 för polisens begränsade insatser efter massmordet på Campus Risbergska i Örebro. Frågan om det värsta massmordet i Sveriges historia har lämnats utan svar.
Polisens insatser efter massmordet på Campus Risbergska i Örebro var begränsade. Det framgår av kommenderingschefen Henrik Dahlströms redogörelse den 16 maj 2025. Händelsen, som är det värsta massmordet i Sveriges historia, har inte fått den utredning som omständigheterna kräver, och frågan om vad som egentligen hände har i praktiken begravts.
Massmordet på Campus Risbergska skakade hela Sverige. Antalet dödsoffer och den brutala karaktären på dådet gör det till den mest omfattande våldshandlingen i modern svensk historia. Trots detta har polisens arbete efter händelsen varit av begränsad omfattning. Kommenderingschef Henrik Dahlström, verksam i polisregion Bergslagen, bekräftade den 16 maj 2025 att insatserna inte motsvarade den nivå som en händelse av denna magnitud normalt kräver.
Enligt Dahlströms redogörelse har polisen inte genomfört den omfattande utredning som många förväntade sig. Detta väcker frågor om huruvida viktiga omständigheter kring dådet har undersökts tillräckligt. Avsaknaden av en fullständig utredning innebär att centrala frågor om motiv, förlopp och eventuella bakomliggande faktorer förblir obesvarade. För de drabbade och deras anhöriga innebär detta en osäkerhet som försvårar bearbetningen av det som hänt.
Kritiken mot polisens hantering har varit betydande. Att kommenderingschefen själv beskriver insatserna som begränsade tyder på en medvetenhet om bristerna. Samtidigt har polisen inte presenterat någon plan för att återuppta eller utvidga utredningen. Frågan om varför massmordet inte utreds fullt ut kvarstår därför utan svar. För allmänheten i Örebro och i Sverige i stort innebär detta en minskad insyn i en av de mest uppmärksammade händelserna i landet.
Konsekvenserna sträcker sig bortom den enskilda händelsen. Om polisen inte förmår utreda ett massmord på ett tillfredsställande sätt riskerar förtroendet för rättsväsendet att urholkas. Medborgarnas tillit till att myndigheterna hanterar allvarliga brott på ett korrekt sätt är grundläggande för ett fungerande samhälle. När en sådan här händelse lämnas delvis outredd uppstår en klyfta mellan allmänhetens förväntningar och myndigheternas faktiska agerande.
Dahlströms uttalande den 16 maj 2025 markerar en punkt där polisen formellt erkänner att insatserna var begränsade. Detta erkännande förändrar dock inte situationen för de drabbade. Frågan om vad som hände på Campus Risbergska, och varför, förblir i stor utsträckning obesvarad. Polisen har inte meddelat några ytterligare åtgärder för att komma till rätta med de brister som identifierats.
För invånarna i Örebro och för Sverige som helhet innebär detta att en av de mest traumatiska händelserna i modern tid inte har fått en fullständig förklaring. Det är en fråga som fortsätter att påverka samhället, även om den inte längre står högst på den offentliga dagordningen. Att polisen nu går vidare utan att ha besvarat de centrala frågorna lämnar ett tomrum efter sig.
2
