Stockholms finansborgarråd Emilia Bjuggren (S) skriver i en debattartikel att politiker bör offentliggöra sina aktieinnehav. Hon uppger själv att hon inte äger enskilda aktier i välfärdskoncerner eller andra företag.
Finansborgarrådet i Stockholms stad, Emilia Bjuggren (S), vill att politiker öppnar upp sina aktieportföljer. I en debattartikel i Dagens Industri skriver hon att det aldrig får råda några tvivel om vilka intressen politiker företräder. Enligt Bjuggren är det en fråga om förtroende för det politiska arbetet, och den måste tas på allvar av alla som fattar beslut på kommunal nivå.
Bjuggren säger själv att hon väljer att inte äga några enskilda aktier, varken i välfärdskoncerner eller i andra företag. Hon framhåller att hon i sitt eget ekonomiska handlande undviker det som kan skapa misstanke om jävsintressen i de beslut som fattas i kommunen. Genom att avstå från enskilda innehav vill hon, enligt artikeln, visa att besluten inte påverkas av privata ekonomiska band till bolag som verkar inom kommunens ansvarsområden.
Debattartikeln tar upp frågan om öppenhet kring politikers privata ekonomi, särskilt när det gäller ägande i bolag som verkar inom områden där det fattas politiska beslut. Välfärdsföretag står ofta i fokus för den politiska debatten om vinster och ägarstrukturer, och i Stockholm är de en betydande del av verksamheten inom skola och vård. Mot den bakgrunden blir frågan om vilka ekonomiska intressen förtroendevalda har särskilt aktuell, enligt Bjuggren.
Att politiker i Sverige redovisar vissa ekonomiska förhållanden är i dag en del av den kommunala och statliga ordningen, men artikeln av Bjuggren handlar i första hand om ägande av enskilda aktier och om att öppna upp detta för insyn. Ett sådant krav innebär att väljare och medier kan se vilka bolag förtroendevalda har ekonomiska band till, vilket Bjuggren ser som en förutsättning för att det inte ska råda tvivel om vems intressen de företräder.
Bjuggrens inlägg är en debattartikel och inte ett beslut eller ett förslag som redan har lagts fram formellt. Källmaterialet innehåller inga uppgifter om konkreta lagändringar, regelverk, tidplaner eller hur ett sådant system skulle utformas. Inte heller finns några reaktioner från andra partier, kommunala företrädare eller välfärdsföretag med i underlaget, varför artikeln inte kan redogöra för någon debatt utöver själva inlägget.
3
