I en analys i Dagens Nyheter argumenterar Qaisar Mahmood att partierna själva har skapat den etnifierade valrörelsen och att väljarna inte bär skulden. Han efterlyser en sakpolitisk debatt i stället för identitetspolitisk retorik.
Partierna bär ansvaret för att valrörelsen har kommit att handla om etnisk tillhörighet och identitet i stället för sakpolitik. Det skriver Qaisar Mahmood i en analys i Dagens Nyheter, där han argumenterar för att det är partierna som har ritat spelplanen och att väljarna därför inte kan lastas för utvecklingen.
Mahmood pekar på att partierna aktivt har valt att lyfta fram frågor om migration, integration och kulturell tillhörighet i sina kampanjer. Genom att göra dessa frågor till centrala valfrågor har partierna själva skapat en dynamik där väljarna bedöms utifrån sin bakgrund snarare än sina politiska preferenser. Enligt Mahmood är detta ett medvetet strategiskt val från partiernas sida, inte ett uttryck för väljarnas faktiska önskemål.
Analysen publiceras i en tid då debatten om identitetspolitikens roll i svensk politik har intensifierats. Mahmood menar att partierna ofta framställer sig som offer för en polariserad väljarkår, men att det i själva verket är partierna som har drivit på utvecklingen genom att ständigt återkomma till frågor om etnicitet och kultur. Han efterlyser en återgång till en mer saklig och mindre identitetsbaserad politisk debatt.
Enligt Mahmood riskerar den etnifierade valrörelsen att leda till att viktiga samhällsfrågor hamnar i skymundan. Frågor om välfärd, ekonomi, klimat och utbildning får mindre utrymme när partierna i stället fokuserar på att positionera sig i invandrings- och integrationsfrågor. Detta menar han skadar den demokratiska processen och gör det svårare för väljarna att fatta informerade beslut.
Mahmood riktar särskilt kritik mot hur partierna har hanterat frågan om svenskhet och nationell identitet. Han anser att partierna har bidragit till att skapa en bild av att vissa grupper inte tillhör det svenska samhället, vilket i sin tur har lett till ökad polarisering och utanförskap. I stället för att motverka denna utveckling har partierna enligt honom förstärkt den genom sin retorik och sina politiska förslag.
Analysen tar också upp hur medierna har rapporterat om valrörelsen. Mahmood menar att medierna delvis har bidragit till att förstärka bilden av en etnifierad valrörelse genom att fokusera på konflikter och identitetsfrågor snarare än på sakpolitik. Han understryker dock att det yttersta ansvaret ligger hos partierna, eftersom det är de som formulerar de politiska budskapen och väljer vilka frågor som ska drivas.
Avslutningsvis uppmanar Mahmood partierna att ta ett steg tillbaka och reflektera över vilka konsekvenser deras retorik får för samhället. Han efterlyser en politik som utgår från människors vardag och gemensamma intressen, i stället för från uppdelning efter etnisk bakgrund. Endast då kan valrörelsen bli en angelägenhet för alla väljare, oavsett bakgrund.
2
